Nu hoppas vi på ändring...
Ja, nu ska jag försöka bättra mig vad gällande bloggandet, får väl se hur det går...
Ska berätta lite kort om vårt slut på år 2009
Jag börjar givetvis med den viktigaste händelsen under hela år 2009.... Vår familj utökades med ytterligare en liten prins!!!! Den 22 oktober föddes Yngve, Helge, PHILIP Larsson!!!! Vår efterlängtade lilla kille!!! 48cm och 3285g ren och skär KÄRLEK!!!
När förlossningen väl satte igång så gick det undan må ni tro, då tog det bara 4h så låg han på min mage för första gången :-) Men innan det satte igång var det väldigt kämpigt, jag har som många av er vet, inte mått så bra under graviditeten och de sista veckorna var riktigt jobbiga, hade mycket mycket ont... Och natten mellan 21 och den 22okt var det hemskt hade så ont så jag trodde jag skulle dö, jag kunde verkligen inte sova, jag var helt slut hade inte sovit på 3nätter... Ringer in då jag har värkar med ca 8min mellanrum och de tyckte jag skulle komma in... Så slänga på Patrick (som lyckligtvis var vaken) kläder, iväg med honom till hans farmor och farfar och sen in till stan... Väl inne på sjukhuset undersökte de mig och såg att jag bara var öppen 1cm, men de såg att jag var trött så jag fick vara kvar.. På morgonen har fortfarande inget hänt så de säger att jag ska få ett eget rum och sen bricanyl för att stanna av de hemska förvärkarna och morfin så jag ska kunna sova. Efter 1h, har inget hänt, ringer på sköterskan som ger mig mer bricanyl, ligger ca 1h till, somnar till men vaknar efter1h igen och värkarna är kvar. Fick prata med läkaren (så gott det gick mellan alla tårar) och fick lovat att de skulle sätta igång mig nästa morgon om inget hänt under natten. Så fick sterila injektioner och ett bad och sen undersökte de mig och wow jag hade börjat öppna mig!!! =) Så åt lite sen in till min kära vän lustgasen och på med radion och börja "dansa" i ett gåbord och då fortskrider allt. Till slut måste jag ligga ner och barnmorska, sköterskor och tom läkare kommer in för att titta till mig eller rättare sagt monitorn jag är kopplad till, till slut skriker jag, "barnet kommer nu, barnet kommer!!" Nä, du får inte krysta nu Eva du har ingen värk nu, "Där kommer huvudet!" säger Peter då, de tittar till och börjar stimma runt i rummet och några få minuter senare är han ute =)
Trots extrem sömnbrist så gick allt bra!!
Oktober och november flöt på med förkylningar och lyckoruset av att äntligen ha vår lilla prins hos oss =) Patrick är en sååå stolt storebror! Vart vi än går, vem vi än möter så ska de kolla vad han har i vagnen *sötbullen* Han brukar säga "Du, du titta här, titta vem jag har här i vagnen!! Det är MIN bebis MIN lillebror, han heter Philip" Och han är så snäll mot sin lillebror, han kommer gärna fram till honom och busar med honom, tappar han nappen så ger han den till honom igen, vill att lillebror ska vara med på sagan osv. Kort sagt så ÄLSKAR han sin lillebror!
Jul och nyår spenderades hos svärföräldrarna.
Nä, nu får det räcka för ikväll, nu ska jag mysa med lilleman som ligger här brevid och vänta på att Peter och min syster kommer hem, Peter har varit i Växjö och hämtat henne, där hon gör sin 8v långa praktik, men hon har skadat foten så ska till vårdcentralen och kolla upp den...
Natti på er alla!
Ska berätta lite kort om vårt slut på år 2009
Jag börjar givetvis med den viktigaste händelsen under hela år 2009.... Vår familj utökades med ytterligare en liten prins!!!! Den 22 oktober föddes Yngve, Helge, PHILIP Larsson!!!! Vår efterlängtade lilla kille!!! 48cm och 3285g ren och skär KÄRLEK!!!
När förlossningen väl satte igång så gick det undan må ni tro, då tog det bara 4h så låg han på min mage för första gången :-) Men innan det satte igång var det väldigt kämpigt, jag har som många av er vet, inte mått så bra under graviditeten och de sista veckorna var riktigt jobbiga, hade mycket mycket ont... Och natten mellan 21 och den 22okt var det hemskt hade så ont så jag trodde jag skulle dö, jag kunde verkligen inte sova, jag var helt slut hade inte sovit på 3nätter... Ringer in då jag har värkar med ca 8min mellanrum och de tyckte jag skulle komma in... Så slänga på Patrick (som lyckligtvis var vaken) kläder, iväg med honom till hans farmor och farfar och sen in till stan... Väl inne på sjukhuset undersökte de mig och såg att jag bara var öppen 1cm, men de såg att jag var trött så jag fick vara kvar.. På morgonen har fortfarande inget hänt så de säger att jag ska få ett eget rum och sen bricanyl för att stanna av de hemska förvärkarna och morfin så jag ska kunna sova. Efter 1h, har inget hänt, ringer på sköterskan som ger mig mer bricanyl, ligger ca 1h till, somnar till men vaknar efter1h igen och värkarna är kvar. Fick prata med läkaren (så gott det gick mellan alla tårar) och fick lovat att de skulle sätta igång mig nästa morgon om inget hänt under natten. Så fick sterila injektioner och ett bad och sen undersökte de mig och wow jag hade börjat öppna mig!!! =) Så åt lite sen in till min kära vän lustgasen och på med radion och börja "dansa" i ett gåbord och då fortskrider allt. Till slut måste jag ligga ner och barnmorska, sköterskor och tom läkare kommer in för att titta till mig eller rättare sagt monitorn jag är kopplad till, till slut skriker jag, "barnet kommer nu, barnet kommer!!" Nä, du får inte krysta nu Eva du har ingen värk nu, "Där kommer huvudet!" säger Peter då, de tittar till och börjar stimma runt i rummet och några få minuter senare är han ute =)
Trots extrem sömnbrist så gick allt bra!!
Oktober och november flöt på med förkylningar och lyckoruset av att äntligen ha vår lilla prins hos oss =) Patrick är en sååå stolt storebror! Vart vi än går, vem vi än möter så ska de kolla vad han har i vagnen *sötbullen* Han brukar säga "Du, du titta här, titta vem jag har här i vagnen!! Det är MIN bebis MIN lillebror, han heter Philip" Och han är så snäll mot sin lillebror, han kommer gärna fram till honom och busar med honom, tappar han nappen så ger han den till honom igen, vill att lillebror ska vara med på sagan osv. Kort sagt så ÄLSKAR han sin lillebror!
Jul och nyår spenderades hos svärföräldrarna.
Nä, nu får det räcka för ikväll, nu ska jag mysa med lilleman som ligger här brevid och vänta på att Peter och min syster kommer hem, Peter har varit i Växjö och hämtat henne, där hon gör sin 8v långa praktik, men hon har skadat foten så ska till vårdcentralen och kolla upp den...
Natti på er alla!
