Liten sammanfattning..
Ja då var det väl dags för en liten uppdatering, eller vad säger ni?
Har haft svårt att finna tid och ro till att blogga nu den senaste tiden.. Tankarna har varit på lite andra håll... Philip, vår lilla goding, går inte upp så mycket i vikt, han ökar men inte så mycket som BVC och läkarna tycker att han ska.. Så för några veckor sen blev vi, i stort sett ovetandes, inskickade till barnakuten för att kolla upp hans vikt... Det var nämligen så att vi på måndagen efter mammaträffen skulle väga, mäta och ge honom 3mån vaccinet, så det gjorde vi och då tyckte BVC att han var lite tunn och inte ökat så mycket i vikt, så hon skulle prata med en kollega på vårdcentralen och så skulle hon höra av sig... jag hade varit hemma i ca 20min så ringer telefonen och då är det BVC som säger att hon bokat tid till oss på barnakuten dagen efter.... Jaha, jaja låt de kolla då tänkte vi, men vad var väl en av frågorna vi ställdes oss, det är ju inte utan att man blir lite orolig och känner en känsla av värdelöshet som förälder... =( För hon hade nämligen uttryckt sig väldigt klumpigt då vid vägningen och frågat ut mig ifall jag inte gett honom tillräckligt med mat, om han inte får när han är hungrig och om han inte får äta klart osv...
Hursom helst, på tisdagen så åkte vi in till barnakuten alla 4, Patrick var så förkyld och hade därför sovit dåligt så han fick följa med, vilket vi inte gör om igen! På barnakuten finns det inga leksaker!!!! (?????) Det fanns 1stort fia med knuffspel och några få barnböcker, på BARNAKUTEN! Vi hade iaf tid där vid kl9 och kom inte därifrån förens vid ca 12.30, Patrick var verkligen bored to death, stackarn... Philip var hungrig, eftersom vi inte trott att det skulle ta så lång tid så hade vi ej med någon mat, så vi fick beställa det uppe ifrån NEOavd.. Läkaren tittade på honom och sa att han skulle konsultera en kollega, så efter en lång stund så kom de in båda läkarna och den andra hon tyckte att han såg jätte bra ut, lite tunn, men pigg, med hela tiden, glad och duktig, hon var imponerad att han var så stark i nacken och att han redan snurrade runt från rygg till mage och tillbaka igen.. Så hon tyckte bara att vi skulle ge honom lite matolja i flaskan, börja med lite smakisar, sen skulle vi få prata med en dietist och gå på lite extra kontroller... Sen tackade läkarna för sig och provtagningen började... Fy säger jag bara!!!! Se de plåga denna lilla hand samtidigt som jag fick sitta och hålla i honom, snacka om att känna sig elak!!
Efter 1v skulle vi tillbaka för nya prover och den här gången var han tvungen att vara fastande, så han fick inte ha ätit på 4h minst...
Vi sitter i vänt rummet då kommer föregåendes veckas läkare och går förbi, stannar och så frågar han hur det gått med Philip och det har ju gått bra, inte varit några problem alls sa vi, "jaha, nä för vi är ju så oroliga för honom för hans prover är ju inte bra..." Sen gick han in till den andra patienten och där satt jag och Peter kvar och tankarna bara snurrade runt.... Efter en stund fick vi komma in på ett rum och hemskheterna började igen med alla prover som skulle tas, den här gången bara brast det för mig... Var väl först och främst för att man tyckte så synd om honom, jag hatar själv att ta blodprover, trots att jag vid det här laget borde vara van så många som jag tagit i mina dar... Och så berodde det säkert på att man var så orolig, jag var orolig för att de skulle vilja lägga in oss, jag hatar sjukhus, har spenderat alldeles för mycket tid där, så nä det ville jag verkligen inte, Peter skulle ju dessutom åka till jobbet på torsdagen sen och hur skulle vi då lösa det med Patrick... Men som tur var så slapp vi det, för proverna såg bättre ut än veckan innan, men det var fortfarande inte bra, men han hade ökat lite mer i vikt, så oljan hjälper...
Så nu ska jag in dit igen imorn, får vi se vad de säger den här gången.. Jag hoppas jag inte bryter ihop igen, för den här gången är jag själv utan Peter att stötta mig och ev kunna ta över... Så vi får väl se hur det går...
Oj, vilket långt inlägg det blev nu, hade egentligen lite bilder att visa er me de tar vi i ett annat inlägg, kanske senare idag för nu vaknar lilleman, så ska ge honom mat och sätta igång med mat till oss andra..
Har haft svårt att finna tid och ro till att blogga nu den senaste tiden.. Tankarna har varit på lite andra håll... Philip, vår lilla goding, går inte upp så mycket i vikt, han ökar men inte så mycket som BVC och läkarna tycker att han ska.. Så för några veckor sen blev vi, i stort sett ovetandes, inskickade till barnakuten för att kolla upp hans vikt... Det var nämligen så att vi på måndagen efter mammaträffen skulle väga, mäta och ge honom 3mån vaccinet, så det gjorde vi och då tyckte BVC att han var lite tunn och inte ökat så mycket i vikt, så hon skulle prata med en kollega på vårdcentralen och så skulle hon höra av sig... jag hade varit hemma i ca 20min så ringer telefonen och då är det BVC som säger att hon bokat tid till oss på barnakuten dagen efter.... Jaha, jaja låt de kolla då tänkte vi, men vad var väl en av frågorna vi ställdes oss, det är ju inte utan att man blir lite orolig och känner en känsla av värdelöshet som förälder... =( För hon hade nämligen uttryckt sig väldigt klumpigt då vid vägningen och frågat ut mig ifall jag inte gett honom tillräckligt med mat, om han inte får när han är hungrig och om han inte får äta klart osv...
Hursom helst, på tisdagen så åkte vi in till barnakuten alla 4, Patrick var så förkyld och hade därför sovit dåligt så han fick följa med, vilket vi inte gör om igen! På barnakuten finns det inga leksaker!!!! (?????) Det fanns 1stort fia med knuffspel och några få barnböcker, på BARNAKUTEN! Vi hade iaf tid där vid kl9 och kom inte därifrån förens vid ca 12.30, Patrick var verkligen bored to death, stackarn... Philip var hungrig, eftersom vi inte trott att det skulle ta så lång tid så hade vi ej med någon mat, så vi fick beställa det uppe ifrån NEOavd.. Läkaren tittade på honom och sa att han skulle konsultera en kollega, så efter en lång stund så kom de in båda läkarna och den andra hon tyckte att han såg jätte bra ut, lite tunn, men pigg, med hela tiden, glad och duktig, hon var imponerad att han var så stark i nacken och att han redan snurrade runt från rygg till mage och tillbaka igen.. Så hon tyckte bara att vi skulle ge honom lite matolja i flaskan, börja med lite smakisar, sen skulle vi få prata med en dietist och gå på lite extra kontroller... Sen tackade läkarna för sig och provtagningen började... Fy säger jag bara!!!! Se de plåga denna lilla hand samtidigt som jag fick sitta och hålla i honom, snacka om att känna sig elak!!
Efter 1v skulle vi tillbaka för nya prover och den här gången var han tvungen att vara fastande, så han fick inte ha ätit på 4h minst...
Vi sitter i vänt rummet då kommer föregåendes veckas läkare och går förbi, stannar och så frågar han hur det gått med Philip och det har ju gått bra, inte varit några problem alls sa vi, "jaha, nä för vi är ju så oroliga för honom för hans prover är ju inte bra..." Sen gick han in till den andra patienten och där satt jag och Peter kvar och tankarna bara snurrade runt.... Efter en stund fick vi komma in på ett rum och hemskheterna började igen med alla prover som skulle tas, den här gången bara brast det för mig... Var väl först och främst för att man tyckte så synd om honom, jag hatar själv att ta blodprover, trots att jag vid det här laget borde vara van så många som jag tagit i mina dar... Och så berodde det säkert på att man var så orolig, jag var orolig för att de skulle vilja lägga in oss, jag hatar sjukhus, har spenderat alldeles för mycket tid där, så nä det ville jag verkligen inte, Peter skulle ju dessutom åka till jobbet på torsdagen sen och hur skulle vi då lösa det med Patrick... Men som tur var så slapp vi det, för proverna såg bättre ut än veckan innan, men det var fortfarande inte bra, men han hade ökat lite mer i vikt, så oljan hjälper...
Så nu ska jag in dit igen imorn, får vi se vad de säger den här gången.. Jag hoppas jag inte bryter ihop igen, för den här gången är jag själv utan Peter att stötta mig och ev kunna ta över... Så vi får väl se hur det går...
Oj, vilket långt inlägg det blev nu, hade egentligen lite bilder att visa er me de tar vi i ett annat inlägg, kanske senare idag för nu vaknar lilleman, så ska ge honom mat och sätta igång med mat till oss andra..
Kommentarer
Postat av: Linda
Jag tycker så synd om er. Vilket fruktansvärt bemötande från alla håll.
A-M är ju inte heller direkt känt för att vara "snäll", jag blev typ varnad för henne innan jag började gå med Hailey där. Du får sätta henne på plats Eva. ;)
Hoppas att lilla Philip mår bättre nu och att det inte är ngn fara med proverna. Skönt för dig att Peter kommer hem tidigare. Man behöver lite avlastning ibland.
Kram
Postat av: Denise - Ännu en mammablogg
usch vad jobbigt, barnakutens bemötande är inte det rolgiaste. Jag var där 14 timmar sammanlagt på 2 dagar och ja, det var inte förens vi blev inlagda som vi fick ett bra bemötande! Håller mina tummar för er och lillskrutten!
Sv: tack för din röst och ha en fin dag :)
Trackback
